De Förtappades Cafe
990925
Mando Jao
Bråda Tider
Operatör
Tommy+Alex
Under lördagens förtappades (25/9) var AkA på plats med ett fett
försäljningsbord, förväntningarna på kvällen var till en början riktigt
höga. Med ett publikantal av två vid sjutiden såg det ut att finnas
möjligheter för en sträv och spännande afton. Tråkigt nog startade snart
en anflockning av mörkpopare och vid niotiden dominerade de lokalen. AkA
var skeptiska till deras reella engagemang och frågade sig hur många som
skulle ge sig iväg direkt efter Mando Jao´s spelning.
Bråda Tider var första bandet på scen. Glädjen var stor att se ett band
från Falun med ett genuint ställningstagande och engagemang. Efter så
många år med slackerband och innehållslös borgerlig pop behövs en motpol,
några som har någonting verkligt att komma med. Bråda Tider har både
attityden och soundet för att kvala in som den motpolen. De spelar ganska
punkigt och så men förstår att känsla går före teknik och kommunikation
före välbefinnande. Budskapet är, om inte överordnat, iallafall lika
viktigt som musiken, att budskapet sedan grundar sig på en
radikalfeministisk analys gör ju inte saken sämre. Att utöka politikens
utrymme inom musiken är viktigt. Syntesen av politik, konst och pskologi
är det enda som kan motverka den alltmer dogmatiska hållning som växer
fram och låser framför allt den politiska rörelsen, men även den kreativa
och känslomässiga. Bråda Tider representerar väl först och främst
politiken och konsten, även om de, som Operatör uttrycker det, är ganska
mentala och då till viss del också innefattar psykodelen.
Några som enbart strävar efter att framstå som mentala är Mando Jao, vilka
iscensatte en visserligen estetiskt tilltalande men ack så ihålig show.
Tillrättalagt lidande känns som en motsägelse svår att acceptera. Möjligen
missförstår vi sminket, kläderna och det distansierade kroppspråket.
Kanske vill de inte markera utanförskap utan bara lyfta fram och
accentuera den speciella form av karisma som behövs för att slå sig fram
mot poptoppen. Är det så är det deras problem och inte vår sak att lägga
oss i . Vi vill bara påminna folk att det alltid är fel att ljuga.
En ljuspunkt fanns dock i form av organisten & rytmmaskinisten Daniel som
var den ende som verkade representera sig själv både på och vid sidan av
scenen. Det var även han som stod för de insatser som gjorde musiken
njutbar. Tilläggas bör att uppskattningsvis 85% av mörkpoparna försvann då
Mando gick av scenen.
I och med att publiken tunnades ut steg åter humöret, kvällen såg ut att
bli lyckad. Operatör klargjorde att han skulle göra ett oannonserat
framträdande, han hade dock strul med datorn. Mando-Daniel ställde då sin
dator till Operatörs förfogade. Respekt.
Operatör har väl samma attitydsmässiga beståndsdelar som Bråda Tider, dock
med en annan fördelning. Han är i huvudsak konst och psykologi men med en
stark och svårkontrollerad drift att bete sig subversivt och omstörtande
gentemot etablissimanget. De fyrtio minuter han var på scen var inte de
lättaste, varken för honom eller publiken. Det som till en början verkade
som lättsmält och crazy underhållning växte till någon slags enerverande
vädjan och plötsligt var det inte crazy längre då det krävdes att man gav
musiken utrymme och tid. Att man tog den på allvar. Någonstans här
försvann väl de sista mörkpoparna. Hur som helst var det ett väldigt
imponerande och effektivt framträdande. Operatör är en extremt progressiv
musikalisk och ideologisk figur.
Efter Operatörs framträdande var det bara de riktigt kulturhardcore som
var kvar. Det var ingen stor publik men det kändes förtappat och schysst.
Tommy körde ett sedvanligt bluesset akompanjerad av Alex på handtrummor.
Något softare och melodiösare än vanligt, ändock sant.
Avslutade gjorde Bråda Tider med att återigen spela sina låtar.
Kvällen var trevlig bortsett från att det kändes lite mycket underhållning
och avsknad av substans i Mandos spelning, och underhållning är väl
egentligen ingenting som hör hemma hos De Förtappades. Det var dock
alltigenom trevligt från Operatör och framåt.
|