De Förtappades Cafe
991023
Erac IX
Olsson one man band
Dusa
Tommy+Alex
Sven Sundin
Återigen var AkA på plats under lördagens café. Jämfört med senaste
Förtappades punkterade startfält hade kvällen potential att arta sig hur
bra som helst. Idel bra artister, och kvällen började bäst.
Dirt-singer/songwritern Erac IX, ackompanjerad på trummor av sin lillebror,
presenterade med små och relativt lågmälda medel en balanserad och
spännande show. Musiken togs av en del för att vara primitiv och
grovhuggen, av andra som fulländad i sin självklarhet. Det sista är ingen
pretentiös klyscha, utan en någorlunda sanningsenlig beskrivning av
musikens slagkraft i dess avskalade form. Samma sak gällde texterna, en rak
och ärlig lågnivåventilering utan krumbukter.
Som vanligt finns alltid en massa korkskallar som vet bättre, som förstår
att musiken bara är "ett A där och ett F där" och som utan problem skulle
kunna göra samma grej själv. Tur då att det på Förtappades också finns
Tommy som rättvist påpekar att ifall så skulle vara fallet så finns scen
och instrument till förfogande för den som så vill. Tråkigt bara att
skammen inte bränner så grovt hos de som inte orkar bry sig eller förstå.
Mer om dessa i slutet.
AkA blev dock redan under soundcheck såpass begeistrad över Erac IX att
närmanden gjordes och förslag på kassettsläpp lades fram. Inget är ännu
uppgjort men tankar kring ett splitsläpp med Erac´s egen tapelabel fann sig
tilltalande för båda parter. Blir något aktuellt så dyker info upp under
"Nyheter".
Här var ett litet break med poesiläsning med Matilda och Alex. Matilda var
dock tvungen att avbryta mitt i andra dikten.
Påföljande akt var syskontrion Olsson one man band. Sättning: 2 ggr
akustisk gitarr samt en cello, de två gittaristerna alternerade mellan fiol
respektive oboe. Sång på alla. Musiken var kanske ganska britfolk
influerad. Massor av smarta och snygga melodier stundtals avbrutna av lite
mer bisarra och icke smekande passager vilka effektivt skapade balans och
avstyrde stagnation. Inga svaga partier eller hafs, bara bra.
Matilda gjorde ett nytt försök med dikten, och denna gång gick det galant,
sedan spelade Dusa elektroniskt.
Tommy och Alexander spelade bluesrock med congas, och Tommy läste återigen
den korta och slagkraftiga antifascistiska dikt han skrivit. Den handlade
om en önskan att finna ICA-kassar innehållandes nazisters avskurna huvuden
och genitalier. Punk. Tommy hade filat lite på sina texter och presenterade
ikväll sina hittills svartaste och mest grovkorniga cynismer.
Sedan följde berättande svensk visprogg, en röst och en gitarr. Sånger om
det som varit och om kärlek. Sven Sundin sjöng om sin ungdom och
upplevelsen av hemtrakten Farsta. Skäggig och genuin var han. Folkligt
medryckande och bra var han också.
Kvällen var lyckad, den verkligt förtappde stämmningen uteblev dock men, vi
slapp ialla fall den grövsta idiotin och tomheten. En positiv grej var
Tommy återigen körde hårdare med ideologiskt snack kring syftet med caféet
och andra viktiga grejer. Det var väl nödvändigt efter senaste caféets
sellout-indikationer. Han har dock personligen lovat att det aldrig mer
skall tas dit bottennapp av samma tråkiga slag som vi fick se senast.
Aldrig mer mörkpop-posörer på Förtappades.
Även för AkA gick det schysst, vi fick en del sålt, och den här gången var
det till och med kanske nån som frågade vad vi var för ena och vad vi ville.
Kvällen resulterade också i att AkA´s skepsis mot hårdrockare gjorde sig
påmind och tog sig ett mer utpräglat uttryck. Dessa sällas numera helt och
hållet till den kategori av människor vilka enbart dränerar.
Det är tufft att röka. Vi lyssnar på hårdrock.
|