FFF-flyer 2001
Denna flyer skrevs till Falun Folkmusik Festival 2001 och delades ut på
gatorna under festivaldagarna.
Under en av våra rundor stötte vi på självaste festivalgeneralen, eller FFF
AB's VD, Hans Hjorth. Vi försökte ge honom ett papper men han förklarade
att sånt här hade han inte tid att läsa trots att vi sade att det var av
yttersta vikt att just han tog emot ett. Han fortsatte att gå och vi sprang
efter, viftande med papperet och trugandes att han skulle ta emot det. I
frustration erbjöds han en femkrona om han tog papperet och läste det. Han
vägrade och gick in genom festivalens grindar.
Dagen efter sökte AkA upp Hans på festivalkontoret och lämnade i hans hand
ett kuvert innehållandes en flyer. Ytterligare ett kuvert adresserat Hans
Lindkvist lämnades på Falu Kurirens redaktion.
Falun Folkmusik Festival (FFF).
Det finns många skäl att kritisera det alltid så populära FFF, från att ha
varit en spontan och livfylld folkfest har den nu så populära svenska
smygnyliberalismen brutit sig in och vänt det hela till ett relativt
själlöst handelsjippo. Som tidsandan bjuder har organisationen ombildats
från ideell förening till ett vinsthungrande aktiebolag, i år beräknar
Falun Folkmusik Festival AB omsätta runt 6,5 miljoner kr. En vinst som
förmodligen gläder bolagets aktieägare, stora intäkter till FFF innebär
många och penningstarka besökare, besökare som inte bara lägger pengar på
biljetter och öl. En av de större aktieägarna är Framtid Falun, en
ekonomisk förening bestående av "lokala näringsidkare och företag", dessa
näringsidkare är de som gnuggar händer då staden invaderas av hitresta
besökare som behöver en hotellsäng för natten. De fröjdas när folk i stress
och hets mångdubblar McDonalds hamburgerförsäljning i ett par dagar. Tjatet
från barn, överväldigade av färger och stoj i marknadsstånden, bryter ned
föräldrars ifrågasättande av vad som är värt att konsumera. Kan man handla
meningslösa fågelvisslor och plasthalsband åker plånboken även upp då
tjatet kommer igång utanför Pressbyrån eller Gift shop och ungarna vill ha
en rasslig nyckelring i plast eller en ny laddning Pokémon-kort. Från
multinationella giganter och lokala storföretag till den minsta
tobakshandlaren, alla ler de i smyg och prisar oss enfaldiga konsumenter.
Det spelar heller ingen roll vad som konsumeras, det behöver inte vara
något "etno" som en bongotrumma eller en mexikansk poncho, huvudsaken är
att det konsumeras. Chansen är dock liten att något genuint kulturellt
eller folkmusikrelaterat säljs då plasthalsband o t-shirts med idoltryck,
alternativt gubbtryck i stil med "100% svensk Ölmage!!!" verkar vara mer
attraktivt för den folkmusikintresserade festivalbesökaren om man ser till
försäljarnas utbud. Man frågar sig vilka som är torgknallarnas målgrupp,
och hur många som letar sig ner i centrum enbart för att kroglivet
expanderar ända ut på gatan och svinfylleriet blir legitimt, för såväl
vuxna som för barn.
Många har höjt röster och klagat kring det ökande supandet bland ungdomar i
anslutning till festivalen. Skadegörelsen på Kristinekyrkans kyrkogård var
det mycket liv om i lokalpressen för ett par år sedan, lösningen blev att
spärra av stora delar av kyrkogården med stängsel. Ingen verkar ha satt det
i samband med avspärrningen av festivalområdet och därmed utestängandet av
den inte så ekonomiskt gagnade delen av allmänheten från läroverksparken.
Är man 14 år och saknar inkomst har man inte så många alternativ än att
driva omkring i Kronbergs parken eller på kyrkogården om man ändå vill vara
någorlunda nära festivalstämningen. De vuxna som finns på stadens gator
under festivalen är i regel berusade, de som inte kommit ner på stan enbart
för att supa , har betalt in sig på festivalområdet. I den atmosfären skall
man inte förvånas över att ungdomar dricker sig redlösa och i sin
uttråkning hänger sig åt skadegörelse, misshandel m.m. Ponera istället att
dessa ungdomar blandades upp med nyktra vuxna, om de kunde sitta på
Läroverksparkens gräsmatta och tillsammans med medelålders hippiedamer
lyssna till spontant buskspel. Hur många ungdomar skulle då vilja, eller
våga, börja trasha allting omkring sig och bajsa på vigd mark?
Skulle problemen med FFF's ungdomsfylla se likadant ut om alla, även de
utan inkomst eller kulturintresserade medel-/överklassföräldrar, kunde
känna sig välkomna och som en del av denna "folkfest"? Fyllan skulle finnas
kvar men säkerligen dämpad och den skulle förmodligen inte ta sig så
destruktiva uttryck. Ingen verkar dock vilja ta tag i problemet, hos
ungdomar finns inga pengar att hämta, om de inte kommer från ett fint hem
förstås, men då är de med största sannolikhet redan inne på festivalorådet
och tillhör därmed inte problemgruppen. Vissa ideella insatser görs dock av
olika frikyrkliga grupperingar vilka i bussar och tält erbjuder fika samt
lite samtal och vila. Hatten av för dem som lyckas sprida lite humanistiskt
ljus i dystra festivaltider.
Artistutbudet har också väckt en del frågetecken på senare år, hårdnackade
folkmusikintresserade saknar de mindre namnen och överrasknigarna. Det
muttras i skägg och bakom hucklen om att det bara är den internationella
folkmusikeliten som tas till festivalen. Proffsmusiker med ett ofta ganska
utslätat och förutsägbart sound. Även en lekman höjer på ögonbrynen efter
festivalen 2000 då Erik Gadd spelade på festivalen och DJ Mendez spelade
på Grand i ett FFF-relaterat sammanghang. Ett profillöst artistutbud
gagnar i högsta grad festivalens visioner om att dra in stora pengar.
Nu kan man ju se på FFF på olika sätt, och det är klart att om man myser
vid tanken på en skenande marknadsekonomi vilken brutalt kör över begrepp
som integritet, engagemang och självrespekt så är väl festivalen ett
glädjande exempel på en positiv samhällsutveckling. Förmodligen njuter
FFF's samarbetspartner Falu Kuriren vars politiske redaktörs våta drömmar
om nyliberalism och den ekonomiska elitens självklara företräde uppfylls,
om än för några korta dagar. Vill man ha en kulturfest som sätter det
konstnärliga och mänskliga värdet framför det penningamässiga kan man inte
driva det som ett företag med vinstintresse. Den måste finnas till på
demokratiska villkor, folk kan inte uteslutas på grund av att de inte är
tillräckligt köpstarka. En musikfestival skall drivas av kärleken och
passionen till just musiken, inte kärleken till pengar och tillväxt.
AkA - Alternativkultur Ambassaden
http://akultur.org/aka
|