Kring 1994 stod jag och rotade bland 5-kronors LP-skivorna i reabacken i onämnd skivaffär i Stockholm. Jag bedömde sannolikheten för att hitta någon guldklimp bland smutsen som minimal eftersom butikens ägare överlag har väldigt bra koll på kvalité och priser. Bläddrandes bland dansband och smörsångare fick jag plötsligt se ett omslag som utmärkte sig från de övriga. Erik-Gabriel Willand Zürcher (före detta Aschan) hette artisten och "Mothugg!: - Mina sånger kommer alltid att leva!!!" hette dubbel-LP'n. Efter att ha ögnat igenom låttitlarna och funnit dem tilltalande, kändes det motiverat att betala fem kronor för att stilla min nyfikenhet.

Väl hemma och med skivan på grammofonen kunde jag konstatera att det var ett mycket lyckat köp. Det gick inte att ta miste på Eriks äkthet då han dels skrivit all text och musik själv och dessutom spelade alla instrument själv utom trummor. Jag fick intrycket av att texterna var starkt självbiografiska och ärligt menade. Tidigare hade jag enbart fått denna känsla från artister som t.ex GG Allin och David Peel och ett fåtal till. Det som dock skiljer Erik Aschan-Zürcher från dessa två andra är att han är påtagligt mer lågmäld och sensibel i sin framtoning vilket gör honom unik även bland de unika.

Jag började leta med ljus och lykta efter de övriga skivorna i Eriks diskografi och det är definitivt lättare sagt än gjort. De är extremt sällsynta och priserna väldigt varierande. Jag har betalat mellan 5 och 500 kronor per styck för hans skivor.

Att AkA nu återutgivit hans första LP är en kulturell nödvändighet och välgärning ur flera synvinklar. Dels förtjänar den gravt underskattade Erik Aschan-Zürcher att hans musik och text sprids och distribueras till en större publik och dels förtjänar vi som lyssnar att få höra ett välbehövligt alternativ till det övriga skvalet av musik utan själ som florerar både ovan och under jord. (Att Erik är gravt underskattad är min tolkning med vetskapen om att knappt någon velat distribuera hans skivor. Människor som tillhörde progg- rock- och viskulturen under 70 och 80 talen känner inte till eller rentav ignorerade hans existens eftersom han inte passade i deras mall).

Jag vet inte om Erik Aschan-Zürcher har påverkat mig musikaliskt och/eller textmässigt i mitt skapande, bortsett från att jag gör en cover av hans I don't like you på min splittade singel med Bludge (AkA 05). Att hans musik ändå påverkat mig står dock helt klart. Jag stärks och gläds åt hans fullständigt kompromisslösa skapande från låtförfattande till färdig produkt. Ingenting tycks hindra honom att besjunga och ge ut sina tankar och känslor. Han sopar mattan med de flesta som utger sig för att tillhöra kategorin D.I.Y.

Antingen gillar man Erik Aschan-Zürcher eller också inte. Det finns inget mellanting när det gäller honom. Jag har hört människor säga att det var "bland det bästa de har hört" och andra säga "får man ge ut något så här dåligt?" För min del kan jag säga att Erik tillhör mina absoluta favoriter även med internationella mått. Hans texter ger mig hopp och hans skivor är i sanning oumbärliga i min skivsamling.

Förutom att ha gjort cover av en Eriks låtar kommer jag även att dela en vinylsingel med honom. Förhoppningsvis sker detta inom år 2002.

/ Staffan (pp7 gaftzeb)

aka / produktion / label / aschan

aka@akultur.org