Särimner 1999
991212
pp 7 gaftzeb
Thomas Olsson
Johannes Strith
Ari Willey
Anders Håkansson
Sara Gustafsson
Stina Olsson
"Särimner bygger på samverkan mellan socialförvaltningen, polisen och
diverse kulturinstutioner, och en stor del av tanken bakom evenemanget är
att med kulturens hjälp hålla luciafyllan i schack."
- Falu-Kuriren 991211
Under natten mellan den 12:e och 13:e december bjöds gemytlig underhållning
i centrala Falun. För andra året i rad anordnades en alternativ luciavaka,
istället för folköl och spexig glitterutstyrsel utanför Shopen kunde man nu
uppehålla sig i något av stadens större kulturhak och där känna värme,
gemenskap och mening. Trots att Särimner är ett fint initiativ från ett i
övrigt ganska osynligt kulturetablisemang känns dess profil i stort något
för liberal och kravlös för att etsa in något mer beständigt hos besökarna
än stundens lycka och yrsel.
Kanske var det därför, eller på grund av slö reformism, som AkA tackade ja
till att hjälpa till med arbetet inför och under evenmanget då vi i våras
blev tillfrågade av kulturförvaltningen. Det visade sig dock att
initiativet att plocka in ungdomar inte enbart var en handtvagning för att
kunna försvara sig mot eventuella anklagelser om gubb- och tantstyre. Ivan,
kulturpamp på kommunen, gav oss i stort sett fria händer och ansvarsfrihet,
biblioteksfaciliteter och lokaler skulle ställas till vårt förfogande om vi
så ville. En positiv överraskning. Högt i tak och en icke rigid kontroll är
väl inget som passar in i ens egna, kanske något fördomsfulla, uppfattning
av kommunal hållning.
På grund av kvasiengagemang, studier och militärtjänst kom de konkreta
förberedelserna inte igång förrän en bra bit in på hösten, vilket gjorde
att vårt utbud inte fick den inramning och form det egentligen förtjänat.
Den lokal vi slutligen bestämde oss för att använda, studiesalen på
Stadsbiblioteket, hade ingen vidare möjlighet att bli varken mysig eller
kall och stilren. Dessutom var det endast två personer vilka under en och
samma kväll skulle ställa iordning och sedan riva allt, det ledde till att
en hel del nödlösningar tillämpades vad gällde belysning, avskärmning och
liknande.
Det som skulle bjudas på var utställningar, konstfilm samt ett
framträdande av pp 7 gaftzeb, hans andra i AkA's regi. Utställarna var
Thomas Olsson och Johannes Strith vilka ställde ut serier och
seriebesläktade bilder, Ari Willey ställde ut foton, Anders Håkansson
visade kollage.
Även pp 7 gaftzeb ställde ut lite bilder anknutna till hans skolgång, samma
tema vilket hans framträdande skulle fokuseras runt. Filmen som skulle
visas var "Geggamoja i det mentala svalgets oändliga hörselgång" av Anders
Håkansson, Sara Gustafsson och Stina Olsson.
Utställarna dök upp tidigt för att ställa iordning sina alster, AkA
skruvade med lampor och sökte snygga sätt att dölja kontorsmöblemang och
fula bokhyllor. pp 7 gaftzeb ställde upp ett bord utanför studiesalens
dörrar där han sålde sin
splitsjua samt AkA's pp 7 gaftzeb-kassett och
dikthäfte.
Vid 19.00 öppnade biblioteket sina dörrar och folk började trilla in.
Studiesalens placering visade sig snabbt vara ofördelaktig då folk inte
visade något intresse för bibliotekets periferi utan samlade sig framför
stora scenen. Efter ett tag togs dock ett initiativ och ett par skyltar
skrevs och sattes upp för att guida eventuellt intresserade. Klockan var
kanske kring halv åtta då de första två besökarna anlände. Folk kikade in
med jämna mellanrum men besöksfrekvensen var låg. En tafflig presentation
och lägesbeskrivning gjordes från stora scenen vilken faktiskt
uppmärksammade folk på vår närvaro. Vid 21.30 då den första visningen av
"Geggamoja..." började var det bra med folk i lokalen och genomströmningen
hade varit god fram till dess.
Efter "Geggamoja..." började ommöbleringen av lokalen inför pp 7 gaftzeb´s
framträdande.
Tio minuter innan pp 7 gaftzeb skulle sätta igång var det omkring tio
personer som dykt upp, vi var oroliga att vi inte hypat honom tillräckligt
och att han skulle få tala inför tomma stolar. Glädjande nog så var rummet
i stort sett fullt och folk stod ända bak till dörrarna när klockan var fem
minuter över utsatt tid. pp 7 gaftzeb inledde med att presentera sin konst
och bakgrunden till den, därefter läste han en dikt och spelade "I hate
you" assisterad av Operatör på slagverk. Ännu en sång "Djävla midsommar"
spelades innan pp 7 gaftzeb började sitt huvudframförande, en lång monolog
i vilken hans egen skolgång dissikerades utan censur. Ingående beskrevs hur
sadistiska lärare och skolkamrater hade ärrat och skymfat honom, bankandes
sig själv i ansiktet med en PET-flaska ställde pp 7 gaftzeb dessa som
ansvariga för den ångest och förtroendebrist vilken styrt hans mående mest
hela livet.
Detta var förmodligen inte vad folk förväntat sig, stämningen var tryckt
och en hel del satt säkert och vred sig av obehag i stolarna. Även vi i AkA
var överraskade, har man sett honom förut och vet vad han tycker och tänker
hade man förväntat sig något inte så uppenbart introvert.
Hans avslutning var väl mer i den anda vilken vi känner pp 7 gaftzeb, efter
att ha bråkat på Veckorevyn, MTV och idioter i största allmänhet spelade
han "My life", läste en dikt och tackade för sig.
Reaktionerna var överraskande positiva, en del satt kvar och förde små
resonemang, andra talade med pp 7 gaftzeb personligen. Även Falu Kuriren
gav det bra omdöne på tisdagens kultursidor. Efteråt har det sammanfattats
med bland annat: "Man kom dit såhär (personen ler och ser glad ut) och gick
därifrån såhär (personen hänger med munnen och ser ledsen ut)" eller "bra,
men obehagligt".
Efter pp 7 Gaftzeb visades återigen "Geggamoja...", det var i och för sig
bara en person där och kikade, men han var å andra sidan genuin.
Då filmen var slut plockade vi ihop allt och gick hem.
Såhär i efterhand kan väl sägas att kvällen trots allt slutade förnöjsamt
för AkA´s del. Som tidigare sagts kunde större arbete lagts ner på att få
lokalen estetiskt mer rätt och bättre skyltad. Ser man dock till
anhopningen av folk till pp 7 gaftzebs framträdande och första visningen av
"Geggamoja..." samt den jämna genomströmning av folk vi hade under kvällen
kändes det schysst med tanke på att vi inte riktigt hade några lokala
poppisgrejor som drog en massa kompisåskådare som bara skulle suttit och
blängt.
Övrigt vi uppmärksammade på Särimner var Tommy Karoshi and The Naked
Drugstore vilka uppträdde på Bibliotekets stora scen. Det var
Förtappades-Tommy med ett gäng musiker som spelade Tommys blueslåtar i
sättningen konventionellt trumset, congas, slideguitar o munspel. Kändes
ganska utspätt om man jämför med Tommys solostuk. Med instrumenteringen
blir det i och för sig en för örat lättåtkomligare form, så de flesta
tyckte väl om det och så, tråkigt bara att angelägenheten i det som sägs
nästan drunknade i en massa kosmetik. Tommy lämnade ibland scenen och
bandet körde old school blues, då under namnet Mississippi Riverside Band.
Kvällens clou var dock då Operatör gjorde ett inhopp i deras set och
akompanjerad av congas framförde sin sång Homo-Wannabe.
Vårt övergripande omdöme är att Särimner är en trevlig och skojig
företeelse, men framför allt är det en grym resurs. Om det återkommer nästa
år, vilket verkar vara fallet om man pratar med kommunen, kommer antagligen
kulturförvaltningen att vara lika angelägna som de var i år att få ungdomar
engagerade i utformandet av program och genomförandet under kvällen. Det
innebär, i alla fall var det så i år, att lokaler och tekniska resurser
står till ens förfogande och vad som sedan exponeras eller uttrycks är det
ingen som riktigt lägger sig i, undantagen var väl nazism och pornografi
vilka ej var välkomna.
Har man pretentioner att bjuda något kulturellt, utöver ölservering
akompajerad av synthmusik, är Särimner ett tillfälle på tok för bra för att
inte utnyttja.
Titta på vår del av
programmet. Titeln och tidsskadan skyller vi på
Kulturförvaltningen.
Se vad pressen skrev.
Bilder på pp 7 gaftzeb.
Bild 1
Bild 2
Bild 3
Bild 4
|
