Under Falu Folkmusik Festival sommaren 1998 satt AkA i centrum på en filt med alternativkulturella produkter och information. Vi nöjde oss dock inte med att bara passivt sitta och hoppas att folk skulle orka slita blicken från karismatiska jonglörer och förljugen etnokonst för att se efter vad vi hade att erbjuda. Istället skred vi till aktion.

Onsdagens aktion bestod i det att en radioapparat spelandes NRJ placerades framför Kristine kyrkas trappa. Efter att ett par hits spelats och det har varit ett reklamavbrott dyker en NRJ-jingel upp varpå en AkA representant klyver radioapparaten med ett spett.
Åskådarna applåderar.

Torsdagens aktion kom av sig på grund av regn och att vi inte hunnit fixa fram det material vi behövde för ett lyckat utförande.

På fredag genomför vi vad vi var tvugna att ställa in på torsdagen. En Mix-Megapol t-shirt spikas fast på en bräda och förs omkring höjd såsom en flagga. Efter en stund slits tröjan ner på marken, dränks i tändvätska och antänds.
Åskådarna applåderar, dock är inte stämningen inom AkA så uppsluppen som den vore. Tändvätskan som användes var inte särskilt aggressiv och effektfull, det var problem att tända och skadorna på tröjan blev inte så utpräglade som vi hade hoppats. Ett allvarligare problem var dock det faktum att fram till en kvart innan själva utförandet var alla medverkande på det klara med att t-shirten skulle korsfästas och sedan eldas upp för att hos åskådarna framkalla otrevliga associationer. Ett kors hade spikats ihop och allt var förberett. Plötsligt drar sig majoriteten ur och vägrar ställa upp om inte korset försvinner, de vill inte väcka anstöt eller svärta AkA´s namn. Saken ältas ett par minuter men då klockslaget närmar sig lägger sig oppositionen platt för den borgerliga majoriteten då de insåg vikten av att i alla fall få till stånd någon form av undervisning för de nu väntande åskådarna.
Denna händelse, samt debatterna kring krogarrangemang, är nyckelhändelser i förståelsen varför AkA ser så annorlunda ut idag än vad det gjorde -98.

Lördagen är avslagen, en viss besvikelse hos entausiasterna efter gårdagens eldande och allmän fantasilöshet gjorde att vi i brist på bättre idéer tvingar en klunga punkare spela rebellpunk på deras gitarr. Vi ångrar oss snart då de spelar en trallpunkig låt och sjunger något i stil med att "Britta har en fitta" eller liknande förnuftighet. Vi skrattar lite grann, sedan skäms vi och förundras över hur det kommer sig att de punkare som ser punkigast ut alltid beter sig så mycket mer opunkigt än de punkare som inte alls ser särskilt punk ut.

aka / organisationen / historia

aka@akultur.org