AkA´s totalanalys

Underhållningskulturen:
Kultur kan användas för att kväva såväl som för att befria. Kultur som inte ställer några krav eller väcker några frågor kallas underhållning. Många människor föredrar underhållning just därför att med underhållning blir allt så lätt och roligt. Många människor har inga krav, och de ställer inga frågor.

Underhållare:
Underhållare och personer som säljer underhållning ser sig ofta som någon sorts välgörare, som att de gör människor en tjänst. De menar att det är viktigt att man förser folk med underhållning, annars skulle ju folk aldrig ha roligt. Frågan är om underhållning och ytlig glädje hjälper människor eller om den förstör dem.
En analys av underhållningskulturens verkliga konsekvenser är nödvändig.

Underhållningskulturens långtgående konsekvenser:
Underhållning befäster ofta människors syn på sig själva som konsumenter. Både i en ekonomisk och personlig mening. Den placerar sinnet i ett liberalt töcken, ett gränsland där vår smärta och besvikelse blir uthärdlig om vi hela tiden täcker över den med skratt och ytlighet.
Underhållningen fungerar ofta som en drog vilken sätter käppar i hjulet för den självreflektion som är grunden för personlig och samhällelig utveckling.

Underhållning och öl:
Öl är en populär följeslagare till underhållningen. Ofta verkar inte underhållningen ens kunna stå på egna ben. Finns det inte öl som lockar så sviker underhållningspubliken. Öl är knark. Ölets funktion är i de flesta fall densamma som narkotikans. Ölförsäljarens intentioner skiljer sig inte mycket från langarens: att förse desperata människor med en tillfällig bedövning och själv se till att göra en god slant på det.

Samhällskritik kontra underhållning:
I kulturetablissemangets miljö är det vanligt med samhällskritik. Där profilerar man sig gärna som en halvradikal kvarleva från 70-talet. En sansad rebell med rena ideal och social medvetenhet.
Men när det kommer till handling ser det helt annorlunda ut. Man säljer sig gladeligen till både det ena och det andra ytliga underhållningsspektaklet bara man får chansen att få vara med och synas. Vare sig ideal eller socialt ansvar är värt att ödsla tankar på då rampljuset tänds.

Slutsats:
Vi lever i en tid som själsligt och ideologiskt får anses vara totalt prostituerad. Så lär det förbli så länge som vi väljer att fly istället för att reflektera. Det ligger på var och ens ansvar att välja vilka strömningar i samhället man vill stödja, och sedan våga stå för de valen. Inte bara stå och hymla och le och tycka att allting är tillåtet.