Mot fonden av det rådande musikklimatet under sjuttiotalet var Erik en ideologisk och poetisk outsider, när resten av det medvetna musiksverige sjöng platta, och därför trygga politiska fraser valde Erik att återkoppla det politiska till det han själv kände inombords. Istället för steril barrikadprogg skapade han ett djupt mänskligt uttryck där kärleken, ensamheten och tvivlet gav de politiska stroferna djup och gjorde dem verkliga.
Hans uttryck är en konsekvens av hans innerliga förhållande till sitt eget liv och förmåga att ta det på djupaste allvar. Det är som om det inte finns några skiljeväggar mellan Eriks privatliv och hans konst.

Nedan följer en kort och relativt ytlig livsberättelse som i grova drag tar upp de flesta större händelserna i Eriks liv. Arbete pågår med att skriva en mer omfattande och djuplodande biografi över Erik. Det lär dock dröja några år innan den är klar, så ni får hålla till godo med detta så länge.

Erik Aschan Zürcher föds 1953 i Stockholm. Hans holländske far har efter en tids arbete i Sverige nu återvänt till Holland, de träffas vid två tillfällen under Eriks uppväxt, vid ett och ett halvt samt fyra års ålder.
Uppväxten i Västerås är besvärlig då han under flera perioder tvingas bo i fosterfamilj då modern är upptagen med sitt arbete som lärarinna och skådespelerska. Efter grundskolan läser Erik på Västerås konstskola i 1 år. Han umgås nu i motorcykelkretsar och sjunger i olika rockband.
1970 väljer Erik att börja skriva egna låtar, han vill skriva egen text och musik och därigenom uttrycka sina egna känslor istället för att spela rock- och pop covers.
1971 lämnar han motorcykelgängen och flyttar till Lund där han umgås i politiska och intellektuella studentkretsar. Han är arbetslös och passar på att läsa kvällskurser på Konstskolan Forum i Malmö. Den studentikosa stämningen i Lund gör att Erik vantrivs och vid påsken 1972 flyttar han till moderns sommarstuga utanför Linköping där han bor över sommaren.

Till hösten börjar han på Konstlinjen på Sunderbyns Folkhögskola i Norrbotten. Det är en kreativ tid, mycket nya låtar skrivs och Erik spelar flitigt såväl på skolan som i samhällena runt omkring.

Efter två terminer flyttar Erik tillbaks till Östergötland och bosätter sig i Ugglebo, ett litet torp i närheten av Vreta Kloster. Under sommaren spelar han på Visfestivalen i Västervik där han träffar och talar med många kända artister. Han flyttar från Ugglebo in till centrala Linköping och på senhösten 1973 spelar Erik in och ger ut sin första skiva "Erik Aschan". Han sprider den själv till vänner och bekanta samt till radion och skivhandlare.
Arbetet med att sprida skivan är påfrestande, trots det väljer Erik att avböja då SAM-distribution erbjuder sig att hjälpa till med distribution. Under ett möte med Björn Afzelius, SAM-distributions företrädare vid den tiden, förklarade Erik att han inte var redo "att bli en riksskändis".
Erik bor kvar i Linköping och jobbar från och till som cirkelledare i gitarrspel. Han spelar ute och säljer sina skivor. 1977 spelar han in sin andra LP "TVÅ".

1978 flyttar han tillbaks till Västerås för att som han säger "göra upp med staden". Samma år tar han för första gången som vuxen kontakt med sin far och reser ner till Amsterdam och träffar honom.
Spelar in tredje LP´n "-Så länge ni vägrar lyssna..." 1979.
Erik fortsätter att försörja sig som cirkelledare i Västerås men jobbar även ett kort tag som lärare i en specialklass för överaktiva och "besvärliga" barn.
Sommaren 1980, Erik spelar på Motfestivalen mot Roskilde i Tranås, dagen efter det att han återvänt till Västerås misshandlas han av en bekant. Blåslagen tar han sina viktigaste ägodelar, gitarren och låttexterna och morgonen den 21:a juni sätter sig Erik på ett tåg ner till Linköping. Ett par dagar senare kommer hans möbler och husgeråd i flyttlastbil, återigen flyttar han in i Ugglebo.

Trött på stadslivet och de människor det föder börjar Erik ta avstånd från stadskulturen, han närmar sig istället naturen och blir vegetarian.
1981 Spelar han in sin fjärde skiva, denna gång en dubbel-LP, "Mothugg! - Mina sånger kommer alltid att leva!!!".
Året därpå släpper han femte LP´n "Vi ska alla den vägen vandra (el Offrad på politikens altare)".

I början av sommaren 1982 gör Erik ett försök att emigrera till Holland. Han skaffar ett hus i närheten av byn Sint Jacobié Parochie och blir antagen till en konstskola, efter några veckor kastas han ut ur landet då han saknar uppehållstillstånd. Får illegalt ta sig in i landet igen för att hämta sina ägodelar som är magasinerade.
Åter i Sverige får han en dotter 1983, det skär sig dock mellan Erik och barnets mor vilken ensam får vårdnaden om dottern.
1986 släpps Eriks sjätte LP, "in English". även den en dubbel-LP.
Livet på Ugglebo blir allt mindre rofyllt då ett bostadsområde med bungalowliknande små villor börjar byggas i närheten av Eriks torp. Husen kryper sig allt närmare, deras sterila och välansade gräsmattor står i bjärt kontrast mot Eriks fritt växande "naturträdgård".
Spänningen mellan borgerlig ordning och naturlig frihet får sin urladdning i ett handgemäng mellan Erik och en av hans grannar.

1990 påbörjar Erik vad han kallar för öl- och tobaksmeditation. Han har på egen hand börjat studera naturfolk och deras levnadssätt. Med förebild i de nordamerikanska indianernas syn på tobaksröken som en kontakt med andevärlden utvecklade Erik denna meditationsteknik. Han tog ett bloss, svalkade sig med en klunk öl varpå han tog ett nytt bloss osv. Mellan blossen och klunkarna repeterade han mantran i form av olika talserier i vilka olika tal representerade olika aspekter av hans liv.

Arbetet med att sälja skivorna börjar betunga Erik till den grad att han helt enkelt ger upp sina försök. Han har i flera år känt sig motarbetad av de tryckerier, speditionsfirmor och skivtillverkare som han köpt tjänster av. De skivor, trycksaker och gamla rullband som ligger i hans lager på Ugglebos övervåning känns numera som en mur mellan honom och det liv han vill leva.
Han påbörjar en reningsprocess där han sakta men säkert portionerar ut hela sitt lager på tomten kring huset. På så vis skall naturens krafter; regn, vind, snö och sol rena skivor, omslag och rullband från de jobbiga känslor de är impregnerade av.
Såhär i efterhand står det ju klart att en mindre kulturskatt utplånades då papper möglade och vinylskivor trampades sönder av Eriks får och getter, det var vid den tidpunkten i livet dock viktigt för Erik att genomföra detta.

Fascinationen för naturfolkens leverne samt hans växande olust inför villaområdets intrång gör att Erik 1994 överlåter Ugglebo till sin mor och själv flyttar till en egenkonstruerad tipi vilken han slår upp bredvid en bäck utanför Vreta Kloster. Han kallar tipin för sin "hydda" då den inte riktigt är lika stor och hög som de indiantält han haft som förebild.
Hyddan är en enkel konstruktion av långa störar och lättviktspresenning, invändigt är den isolerad med byggisolering och grov byggplast.
Våren 1995 drabbas Erik av en eldsvåda och hyddan brinner ner. Han uppför en ny lite mer avancerad konstruktion med bundet hö som isolering mellan presenningen och de inoljade masonitskärmar han nu har som innerväggar. Han konstruerar också ett brädgolv samt installerar en gjutjärnskamin.
Under sommaren börjar Erik att restaurera två gamla tvättstugor och en kvarndamm i närheten av sin boplats. I arbetets slutskede drabbas han av inklämt ljumskbråck och efter akutoperation och 10 dagars tillfrisknande lämnar han sjukhuset för att efter 2 dagar senare återvända med inflammerat operationssår och han spenderar ytterligare 2 veckor på sjukhus, uppsvälld som en gravid kvinna. Inflammationen ger sig och hans tarmar sväller av, Erik återgår till livet i hyddan men drabbas under hösten av ännu en eldsvåda.
Denna gång dog tre av de katter som bor tillsammans med Erik i hyddan, elden sprider sig även via vinden till ett sågverk i närheten. En container fattar eld och det hela blir förstasidesstoff i lokalpressen.
För att slippa få problem med de sociala myndigheterna angående sin bostad lånar Erik pengar och köper ett litet soldattorp, Eklunda, mellan Ljungsbro och Vreta Kloster. Han uppför dock en ny hydda där han fortsätter att bo.

Hösten 1999 överger Erik livet i hyddan och flyttar till Eklunda. Där lever han och verkar fortfarande. Förutom sitt musicerande lägger Erik sin tid på arbete med renovering av torpet. Hans senaste projekt är att öppna ett litet vägcafé på tomten.